Eftersom Sofia fortfarande är med syster Hanna och pappa Mikael i Stockholm, fick jag hemmavarande sonen John (också Björn är i Sverige med sina kompisar) övertalad att komma med och kolla in kapplöpningsträningarna idag (med baktanken att få hjälp att hålla den ena har-galna hunden nog också). John fann det dock helt okay att titta på när hundarna sprang, även om väntandet var lite trist. Tack John, du var till stor hjälp!
Ludde konstrade lite med att gå in i startboxen, men for sedan iväg med god fart när han väl var inne. Han sprang hela varvet runt (360 m?), stannade och dödade haren med full intensitet. Bara vi får ordning på startboxstrulet så kommer han att vara färdig för sina provlöpningar! Det glädjer mig alldeles kolossalt, för eftersom Ludde var så ointresserad av att springa när han var ett år, trodde jag att han aldrig skulle ha någon som helst framtid som kapplöpningsafghan.
Mickes löpning var spännande, för senast han sprang efter motorluren började han när han sprungit klart och dödat luren fjamsa runt och ville inte bli fasttagen. Även Micke sprang nu hela varvet runt, och fick av Mape och Ilkka som drog träningarna beröm både för sin iver och drive, och sin löpstil. Han stannade och dödade luren för fullt, men lät mig sedan ta fast honom utan några som helst problem. Vi blev ännu lite och leka med luren och Micke var helt salig. På vägen ut från banan var han ännu på väg in i startboxen på nytt (han hade startat från öppen box första gången), kanske han tyckte att han skulle ta ett varv till? Duktiga lilla Micke!
