Maud's Afghan Hounds

Finlands Afghaner rf:s aktivitetskommittee ordnade den 29 maj en kapplöpningsdag på Domargård kapplöpningsbana enkom för afghaner. Det här var första gången Ludde var till en kapplöpningsbana. Vädret var i det närmaste perfekt, och en lagom mängd afghaner ställde upp, från fyra-fem månaders gamla till veteranåldern. Även Kati och Janne var på plats med Molly och Bella.

Ludde övade att springa efter handharen, att gå igenom startboxen, med öppen och stängd grind, samt att springa efter den motordrivna attrappharen. Motorharen gick inte helt lysande, första gången tappade han intresset mitt i, och andra gången började han leka. Molly klarade det hela bättre, och Bella direkt lysande.

Molly och handharen:

Och Bellas stiluppvisning:

Kapplöpningsträningssäsongen har nu inletts också på Domargårdsbanan. Micke och Ludde sprang i går två korta löp per man, och båda startade från öppen startbox som om de inte hade gjort något annat i livet. Nästa vecka provar vi på att sätta gallret ner.
Båda pojkarna darrade av iver att få fara iväg, startade direkt, jagade för fullt och dödade "haren" tills jag var rädd att den skulle gå i bitar på riktigt. Ludde hade som vanligt joddlat en hel del före, alla andra hundar måste tydligen få veta att här kommer en verklig jägare :) Micke var kolugn till vi började värma upp honom med att gå i närheten av startboxarna, varefter han blev helt galen och bara skulle iväg.

Vårens kapplöpningspremiär skedde de facto redan i mitten av maj på Kauppis bana i Tammerfors. Båda pojkarna startade brevid startboxen och sprang en långsida, riktigt duktig.

Eftersom Sofia fortfarande är med syster Hanna och pappa Mikael i Stockholm, fick jag hemmavarande sonen John (också Björn är i Sverige med sina kompisar) övertalad att komma med och kolla in kapplöpningsträningarna idag (med baktanken att få hjälp att hålla den ena har-galna hunden nog också). John fann det dock helt oaky att titta på när hundarna sprang, även om väntandet var lite trist. Tack John , du var till stor hjälp!

Ludde konstrade lite med att gå in i startboxen, men for sedan iväg med god fart när han väl var inne. Han sprang hela varvet runt (360 m?), stannade och dödade haren med full intensitet. Bara vi får ordning på startboxstrulet så kommer han att vara färdig för sina provlöpningar! Det glädjer mig alldeles kolossalt, för eftersom Ludde var så ointresserad av att springa när han var ett år, trodde jag att han aldrig skulle ha någon som helst framtid som kapplöpningsafghan.

Mickes löpning var spännande, för senast han sprang efter motorluren började han när han sprungit klart och dödat luren fjamsa runt och ville inte bli fasttagen. Även Micke sprang nu hela varvet runt, och fick av Mape och Ilkka som drog träningarna beröm både för sin iver och drive, och sin löpstil. Han stannade och dödade luren för fullt, men lät mig sedan ta fast honom utan några som helst problem. Vi blev ännu lite och leka med luren och Micke var helt salig. På vägen ut från banan var han ännu på väg in i startboxen på nytt (han hade startat från öppen box första gången), kanske han tyckte att han skulle ta ett varv till? Duktiga lilla Micke!