Maud's Afghan Hounds

Finlands Afghaner rf:s aktivitetskommittee ordnade den 29 maj en kapplöpningsdag på Domargård kapplöpningsbana enkom för afghaner. Det här var första gången Ludde var till en kapplöpningsbana. Vädret var i det närmaste perfekt, och en lagom mängd afghaner ställde upp, från fyra-fem månaders gamla till veteranåldern. Även Kati och Janne var på plats med Molly och Bella.

Ludde övade att springa efter handharen, att gå igenom startboxen, med öppen och stängd grind, samt att springa efter den motordrivna attrappharen. Motorharen gick inte helt lysande, första gången tappade han intresset mitt i, och andra gången började han leka. Molly klarade det hela bättre, och Bella direkt lysande.

Molly och handharen:

Och Bellas stiluppvisning:

Kapplöpningsträningssäsongen har nu inletts också på Domargårdsbanan. Micke och Ludde sprang i går två korta löp per man, och båda startade från öppen startbox som om de inte hade gjort något annat i livet. Nästa vecka provar vi på att sätta gallret ner.
Båda pojkarna darrade av iver att få fara iväg, startade direkt, jagade för fullt och dödade "haren" tills jag var rädd att den skulle gå i bitar på riktigt. Ludde hade som vanligt joddlat en hel del före, alla andra hundar måste tydligen få veta att här kommer en verklig jägare :) Micke var kolugn till vi började värma upp honom med att gå i närheten av startboxarna, varefter han blev helt galen och bara skulle iväg.

Vårens kapplöpningspremiär skedde de facto redan i mitten av maj på Kauppis bana i Tammerfors. Båda pojkarna startade brevid startboxen och sprang en långsida, riktigt duktig.

På kapplöpningsfronten goda nyheter: Ludde klarade det tredje och sista provkapplöpningsloppet, så nu kan vi ansöka om kapplöningslicens för honom.

För att få ansöka om licens måste hunden alltså klara ett sololopp (valfri längd), och två grupplopp varav det ena måste vara 480m. I grupploppen skall provhunden springa tillsammans med två andra hundar i full tävlingsmundering, medhundarna har bara munkorg. I det sista grupploppet provocerade den ena medhunden Ludde hela målsträckan, men Ludde inte så mycket som svängde ett morrhårr. Han har helt tydligt nerver! Nu hinner han träna två gånger utan munkorg ännu innan det är planerat att han deltar i en lure coursing tävling i slutet av september och en kapplöpningstävling i början av oktober.

Micke visade också framtassarna på måndagens träningar. Han klockades för första gången på 350m, och den inofficiella tiden var 30,0s. Det här är en sträcka som afghaner sällan löper på kapplöpning, men banrekordet på just den här banan är 30,9s, så vi är mycket nöjda med grabbens fart.

Sofia har hela den här sommaren och hösten med få undantag skött Mickes banträning själv, och jag tror de kommer att bli ett bra team!

I dag kom Luddes kapplöpningslicens i posten! Oh vad jag är stolt över min pojke!

Ludde är dessutom den första Scented afghanen som erhållit kapplöpningslicens! Vi håller tummarna för att han skall få många efterföljare :)

När Ludde var ett år var han mycket lamt intresserad av kapplöpningsträningar. Han sprang nog efter vilt byte, men den vita trasan på banan var ganska ointressant, och han tittade på mig med en min av du skämtar, skall jag springa efter den där? Jag hade för planer att ta honom sommaren 2009 till träningar, men med valpen Micke i huset blev de aldrig av, och något prov på Luddes lure intresse fick vi aldrig. Micke valde jag också långt utgående från att få en hund som skulle springa, han var en av de tre valparna som visade tydliga jaktinstinkter redan som 8 veckor gammal, han var livlig till temperamentet, och sirlig till byggnaden. Med Micke började vi sedan stärka jaktivern med kamplekar om ett kaninskinn (äkta obehandlat). Och kan man tänka sig, detta fick den inre jägaren i Ludde att vakna till. Först blev han som galen av att se Micke dra och slita i skinnet han jagat i kapp, sedan när han själv fick pröva att småjaga och få fatt skinnet drog och slet han i det som om han aldrig skulle ha haft någon annan tanke i sitt huvud.

Från kaninskinnet avancerade han till vita trasor, och när kapplöpningsträningarna började på Domargård på sommaren sprang han mycket duktigt först efter den handdragna luren, och sedan efter den maskindragna luren. Sakta började jag nära ett hopp att kanske, kanske är provloppen inte helt uteslutna. Och så gick det, tre provlopp, tre olika domare, alla lopp godkända på första, trots en hel del störmoment under grupploppen.

På måndagens träningar den här veckan sprang Ludde utan munkorg, och glädjen över att få riktigt hänge sig till att döda luren var ofantlig!

Micke fortsätter att visa framtassarna när det gäller att springa :) På måndagsträningarna sprang han 350m på tiden 30,2s vilket är långsammare än hans eget rekord, men ändå 0,7s under banrekordet.